Lite uppdatering!
Nu börjar man komma in i vardagen känns det som, det mesta flyter på. Linda och jag har skrivit klart vår uppsats inför provventilering på tisdag, blir kanske att göra lite småändringar men i det stora hela är det klart!
Efter mycket om och men har Liam äntligen börjat gå upp i vikt och det fortsätter stadigt uppåt nu när han får ersättning. Skönt får då behöver vi inte åka till BVC var och varannan dag. Lill-Prinsen väger nu 3800 och är 54 cm lång! Jag ser inte att han har växt, men andra ser det tydligen =) Märker kanske lite på byxor att de inte är för långa längre...
Ikväll är jag själv hemma med Liam och hundarna, Fredrik det lyllot ska på julbord med jobbet. Fusk att han får följa med fast han är pappaledig :P
Första advent på söndag också, ska väl plocka upp lite ljusstakar och gardiner imorrn har jag tänkt. Plocka iordning lite ikväll så det bara är att ta fram grejerna.
Lite fika kanske?
Liam har sovit som en ängel de senaste 3 nätterna! Inatt vaknade han en gång och skulle ha mat, men de andra nätterna har han sovit hela natten! Så skönt! Både jag och Fredrik behövde det!
Igår var Liams farfar och hans fru, gammelfarmor och faster här och hälsade på. Han fick pengar och en blomma.
Imorrn ska vi till BVC och kolla så allt står rätt till! Vi har ju blivit överflyttade till Vivalla vc, usch vill inte! Men det var i alla fall en svensk läkare som vi kommer få!
Nehe nu ska Liam ha mat!
Hejhej!
Bilder!
Pappa Fredrik och lille Liam på BB samma dag som han föddes!
Liam med sin mormor och sin gammelmormor!
Dags för bilfärd! Bilstolen är magisk, så fort han sitter i den blir han helt lugn!
Stolt mamma med sin son!
Man blir trött av alla som kommer och hälsar på, fast det är roligt också!
Lördag den 8 November 2008!
Det hela började när jag vaknade halv 4 på lördagsmorgonen och hade lite ont i magen. Gick upp, släppte ut hundarna och drack ett glas vatten. Sen gick jag och la mig igen, kl 4 hade jag fortfarande inte somnat om och magen gjorde nu skitont. Tog ett par alvedon, gick på toaletten och upptäckte att slemproppen hade gått. Fredrik övertalade mig om att ringa in till förlossningen för och höra vad de säger. De sa åt mig att ta en dusch, vilket jag gjorde 2 gånger och det inte hjälpte. Vid detta laget var nog klockan halv sex och jag hade så ont att jag låg i sängen och skrek igenom värkarna. Fredrik försöker få mig att ringa förlossningen igen, men ja incisterar på att det inte är någon idé för man får även så inte komma in efter bara 2 timmars ont i magen och värkar som föärstföderska. Hur det var så övertalade han mig att ringa igen i alla fall, och barnmorskan sa att vi skulle komma in. Satte oss i bilen kl 6 och åkte mot USÖ, jag hade så ont i magen och nu också i ryggen att jag trodde jag skulle avlida. Vi var framme ungefär kvart över 6, gick upp till förlossningen, tog prover. Det tog väl säkert 15 minuter innan de kollade hur mycket jag var öppen, vilket var 8 cm. Sedan kom krystvärkar efter säkert bara 15 minuter och ut kom han kl 7.28. Sammanlagt var vi alltså dryga timmen på sjukhuset. En väldig tur att vi faktiskt åkte när vi gjorde annars hade Fredrik fått agera barnmorska i bilen utefter Hertig Karls Allé :)
Lustgasen jag fick på förlossningen var som sänd från ovan! Helt underbart, svävade på moln :P
Både Fredrik och jag är helt chockade fortfarande att allt hände så fort! Helt plötsligt var Liam bara ute, efter vad som kändes som enbart 5 min på sjukhuset.
Sedan spenderades dagen och natten på BB för att sedan på söndagen runt 12 äntligen få åka hem. Dagarna går så fort! Idag hade vi planerat att gå en promenad på förmiddagen och sedan eventuellt åka till Maxi. Tag väl 1,5 timme från det att man började göra sig iordning tills man faktiskt stod utanför dörren haha!
Ne ni nu ska ja passa på att lägga mig i soffan medan Liam vilar sig =)
Skojar du eller?
Idag är det alltså en vecka som har gått sedan lillkillen skulle ha kommit ut, men icke sa Nicke! Här står det helt still, är som Mor sin, bekväm av sig :P Grejen är bara den att ingenting är bekvämt för mig just nu, blir galen! Det är väl bara att hoppas att det händer något i helgen när man tar det lugnt, de säger ju att förlossningen oftast startar på natten för att man är som mest avslappnad då, så en helg kanske är precis vad som behövs!
